Turtles...

Hej på er allesammans. Hoppas ni mår bra ute i höstmörkret. Jag får väl säga att jag mår kroppsligt bra, men lite sämre på andra håll. Men ska vi ta det från fredagens bravader. Jag var på Michaela de Gooyerts maskerad/18 årsfest ute i Hovbacka. Det var roligt för till och med jag gick in för att jag skulle få till en bra utklädnad! Jag var Turtles,(bilden) måste tacka mamma oerhört mycket för hjälpen med dräkten! Vi satt ett gäng hemma hos Joppe och förfestade och fick sedan skjuts till Hov av Patrik, vi hann till och med stanna till utanför DANKOMATEN innan vi var framme, Tack Patrik!! :) När jag satt och läste tidningen på lördag förmiddag och åt mina utomordentligt goda Toasts ringde Daniel och frågade om jag skulle med idag, Fattade inte ett piss, det han menade var att vi skulle åka till Helsingborg och möta upp Karl och Sofie Lundberg och käka en bit mat med dem och ta en kall öl.. Jättetrevligt, sen turade vi en runda och köpte öl. Lite efter att vi hörde den här välbekanta rösten säga: Färjan är snart i hamn så fick vi reda på att det inte gick några tåg eller bussar mot Båstadhållet, så vi satte oss ner tog en öl och ringde Filip Mineur. I väntan på att Fille skulle komma så satt vi och drack och snackade skit, då kom det fram en jättefull person och bad om en öl, först skulle vi inte ge honom någon men sen fick han en liten Hof iaf. Killen som frågade om ölen var bara dum i huvudet och full som ett ägg, men hans bror som var med honom var också full men dock sjukt vettig det lilla jag träffade honom. Iaf, Filip kom och hämtade oss och vi fortsatte drickandet i bilen och sedan uppe hos Johnny, trevligt trevligt. Kvällen avslutades på Pepes. Igår (Söndag) var jag hemma och försökte få lite struktur i mitt tankesätt angående kommande dagar. Det var match mot min gamla mentor Fredrik Ahlin på kvällen. Jag spelade inte en minut, satt på bänken med Simon och Olle och pratade om olika maträtter, mycket trevligt. Hur fan ska man bära sig åt om man har alla sina kompisar i Båstad, och tycker om varenda en utav dem, men man känner på sig att det enda stället man vill vara på är i Höllviken?:( Plus att det där följer efter en, varannan person man möter frågar inte hur man mår utan varför jag har gjort ett sånt misstag med min före detta, och jag vet själv innerst inne att jag också har gjort fel. Men jag tror att det som hindrar mig är att jag är rädd, jag fick henne att känna att jag var osäker på mina känslor( vilket jag i själva verket aldrig var) men det hela blev konstigt där. Ju längre dagarna går ju mer misslyckad känner jag mig.. Jag vill vara hos dig, Just nu vet jag att det inte kommer bli något utav det eftersom jag har en del jag måste be om ursäkt för till hela hennes familj för att jag har en mobiltelefon utan alkolås..Men jag kan inte hoppas på det bästa utan får fan kämpa, vet exakt på ett ungefärligt sätt hur jag ska göra det..!:) Jag fick ialla fall ett litet glädjebesked idag eller två faktiskt, dem ringde vid tvåtiden idag och blev kallad till en jobbintervju, eller inte kallad men en telefonintervju ska jag vara med om för första gången i mitt liv, hoppas på det bästa!! Får jag jobbet så är det hej då Sverige ett tag framöver!! HOPPAS!!! Så fick jag ett brev med posten från mitt förra jobb om att jag ska på julfest i december i Helsingborg, trevligt trevligt.. Nu ska jag nog, jag vet inte Kanske göra som jag gjorde igår kväll, ta en promend i blåsten och bara andas in den friska luften..! Ha det fint med er allihhop..Until We met again.