Men klaga Philip gör det för helvete.

Tisdag förmiddag, Jag har precis ätit lite potatissallad och rostbiff på två rostade mackor, tjötat lite med mamma och plockat ur diskmaskinen. Sitter och lyssnar på Lonely med Akon ( lagom passande) Var ska man ta vägen med sitt liv egentligen? Hatar att säga/skriva/tänka det så jag struntar i det, räcker att jag går och har det i tankarna hela tiden, men kan väl uttrycka mig såhär det hände lite mindre roliga saker igår. Eller en mindre rolig sak. Vet iofs inte om man blir på så mycket bättre humör utav att skriva en text på internet så personer kan läsa den. Men jag får väl ta och citera Magnus Betnér och lära mig lite av honom Citat: Jag är komiker, jag skämtar om vad fan jag vill. slutcitat, själv är jag människa, jag skriver vadfan jag vill! Woow, det kändes genast mycket bättre att skriva såna "hårda"ord, inte alls faktiskt. Vad är det jobbigaste med det här då? Är det att man har ett mål att sträva efter och målet är att det ska bli som förut, eller nej inte som förut men jag ska ha tillbaka den underbara personen så jag kan börja tänka glada tankar igen och sova utan att vakna halvfem på morronen som jag gjort dem senaste nätterna? Eller kan det kanske vara att i själva verket känner man sig kanske bara som en liten sketen klenis och vet att det finns folk som har det mycket värre för tillfället? Mamma pratade med min käre moster när jag stod och plockade ur diskamskinen och då börjar man bara tycka att man är absolut ingenting mer än misslyckad. Såna som min moster som verkligen har det kämpigt det är en riktig hjälte i mina ögon, jag är bara en statist, kanske inte ens det. Inatt vid 04:30 tiden när jag inte kunde sova längre tog jag min nyinköpta Moore tidning och läste om en man vid namn Rickard Flinga som har suttit inne i ett utav USA:s Hårdaste fängelser mellan 1980-2000 för att han tog livet av en man som förgrep sig på hans dotter, fan jag hade inte klarat en vecka där inne kan jag tänka mig alltså. Jag sitter här i min trygga skitby och klagar. Jag tycker kanske inte att jag har rät att sitta här och klaga men jag har mer än rätt att få det ur mig och skriva av mig lite. Inte för att jag vet om det kommer fylla upp tomheten så värst mycket men kan ju hoppas. Det är bara att sätta upp ett nytt mål och sträva efter det! Jag satte upp mitt nya mål redan igår, det är jag sjukt nöjd över också, du SKA bli min igen. Kämpa Philip Kämpa. Nu ska jag faktiskt ut och kämpa och springa i regnet och förhoppningsvis rensa tankarna lite. Ha det fint.